Besviken
Fick det väntade samtalet idag om att min operation inte blir av i morgon. Hade det på känn, jag med min vanliga otur. Jag är bittert besviken. Klart att läkarna blir sjuka de också men det värsta av allt är att jag inte fått någon ny tid. De vet helt enkelt inte när den kan genomföras inom beskådlig framtid...känner mig verkligen så jävla förbannad och det märks kanske av mina uttal, men det struntar jag i just nu.
Jag som hade allt planerat inför framtiden, eller kanske rättare att säga att jag hade ambitionen om att allt ska lösa sig så småningom. Har ju sökt ett jobb i Luleå som jag så gärna vill ha. Men risken finns nu att jag hinner stämpla ut innan jag ens får chansen att komma så långt. Kanske det blir operation senare innan sommaren och jag kanske missar chansen att få i alla fall ett tillfälligt jobb några månader. Har bara 56 dagar kvar på min stämpling och sen blir det någon slags aktivitetsstöd som arbetsförmedlingen ordnar åt mig. Ska dit i morgon för information om det. Men jag ska ju inte måla fan på väggen. Allt har väl sin tid och sin ordning. Men just nu känner jag sådant desperat behov av att få ett arbete. Är så förbenat less på att ha det som det är just nu. Att alltid måsta vara tillgänglig för jobb, inte veta hur ekonomin ser ut från månad till månad...ingen alls rolig situation. Ibland känns det så jävla meningslöst med allt. Vill bara skrika rakt ut och få ut all min ilska, besvikelse och ....ja ja ja...just nu känns livet bara pest!!!
Jag får väl ha en deppardag idag och imorgon får jag titta framåt igen.
Jag som hade allt planerat inför framtiden, eller kanske rättare att säga att jag hade ambitionen om att allt ska lösa sig så småningom. Har ju sökt ett jobb i Luleå som jag så gärna vill ha. Men risken finns nu att jag hinner stämpla ut innan jag ens får chansen att komma så långt. Kanske det blir operation senare innan sommaren och jag kanske missar chansen att få i alla fall ett tillfälligt jobb några månader. Har bara 56 dagar kvar på min stämpling och sen blir det någon slags aktivitetsstöd som arbetsförmedlingen ordnar åt mig. Ska dit i morgon för information om det. Men jag ska ju inte måla fan på väggen. Allt har väl sin tid och sin ordning. Men just nu känner jag sådant desperat behov av att få ett arbete. Är så förbenat less på att ha det som det är just nu. Att alltid måsta vara tillgänglig för jobb, inte veta hur ekonomin ser ut från månad till månad...ingen alls rolig situation. Ibland känns det så jävla meningslöst med allt. Vill bara skrika rakt ut och få ut all min ilska, besvikelse och ....ja ja ja...just nu känns livet bara pest!!!
Jag får väl ha en deppardag idag och imorgon får jag titta framåt igen.
Kommentarer
Postat av: mia dh
Sablar (tänker ett helt annat svordomsord som inte är så lämpligt i skrift), jag blir så upprörd, du ska ha en operation nu! Det är de som har tabbat sig och nu får de banne mig fixa det. Gapa, skrik, var obekväm och dryg, ring varje dag, ge dig inte, de får skicka iväg dig till annat sjukhus för det har du rätt till. Åhhh vad sur jag blir. Kram.
Trackback
