mammaamu

Kom hem igår kväll efter många om och men. Efter en verklig dröplig händelse så MISSADE jag bussen i Luleå. Blev kaffesugen och gick för att köpa mig en kopp. Tittade på min klocka på mobilen och kände att jag hade all tid i världen och få med mig en kopp. När jag kom ut från kiosken så stod jag snopet och lite chokad och såg att bussen inte fanns där, såg då på stationens klocka och den var alltså 17.46!! Bussen gick 17.45 men det var som att det inte gick in i mitt huvud de första sekunderna. Min klocka och stationens klocka var inte synkade och jag borde väl veta det efter att ha bott i Umeå så många år, men men..Snabbt fick jag tänka om och såg att det stod en buss inne som skulle till Boden...aha! Den kan jag ta och hinna ikapp Jokkmokksbussen, men nej! Inte det...den skulle köra södra sidan och stanna lite här och där så det var bara att tänka om. Jag ville verkligen åka hem och hade ingen tanke på att övernatta och ta bussen idag istället, nej det fanns inte i min värld.
Sagt och gjort så gick jag in på stationen, fick hjälp att beställa taxi och kvinnan i luckan ringde upp busschauffören så han skulle vänta in mig om jag inte kom på avsatt tid.

Vilken gullig kvinna som gjorde allt hon kunde för att hjälpa mig. Nu var det bara att bege sig ut till taxin som ALDRIG verkade komma, minuterna tickade på och nog var nerverna utanpå min kropp. Efter mycket vankande (några minuter) så kom taxin och en kvinna hinner före mig till den..men jag gav mig inte utan trängde mig emellan och sa att jag hade minsann beställt den här taxin och jag var tvungen att komma mig iväg för att jag missat bussen. Chauffören han hade ju mitt namn så jag kunde pusta ut, men än var inte persen slut.

Nu blev det rallyfärd 4 mil för att komma ikapp den förbaskade bussen och taxichauffören gasade på allt han kunde mellan alla kameror som finns efter vägen. Vi kom fram nästan tio minuter före bussen skulle gå från Boden..pust! Vi hann ju surra lite med varandra jag och chauffören. Han var väldigt trevlig och när jag betalat och tackat honom flera gånger för att han drog på de höga växlarna säger han:

- men nu kom vi i så god tid att du hinner gå och köpa dig en kopp kaffe!!

Då svarade jag han:

- Nej jag tror jag avstår! för en sån dyr kaffekopp som jag köpte mig i Luleå, kommer jag ALDRIG mer köpa:)

Visst är det skönt med lite förlösande humor? Jag skrattade gott en liten stund.

Nu är jag i alla fall hemkommen och det känns skönt.

På måndag börjar jag mitt nya jobb men jag skriver mer om det en annan gång.
Livet rullar på och nu är det inhandling som står näst på listan.

Ha en underbar dag!!

Kram alla!

Usch idag är det inte min dag känns det som. Jag vill så mycket, kan så mycket men inget känns som att det går min väg just nu. Lite nere och deppad är nog rätta ordet. Eller kanske jag överdriver en del.
Jag har det så bra och trivs med livet i övrigt, men att gå och dra benen efter mig känns inte så lyckat. Nog kan jag hitta på saker men det är som att inte orken finns riktigt där jag vill den ska vara. Nu hoppas jag på att få mig ett arbete. Skiter egentligen i vad det är, eller det är klart jag bryr mig om det men att leva på aktivitetsstöd ger ju inga inkomster precis, känner mig fattig som en kyrkråtta just nu:( Trist men sant.

Men jag har så mycket att glädjas åt i övrigt. Har en underbar man, barn, barnbarn, lilla Bernard, mina nära och kära och vänner som finns runt omkring mig. Vilken lycka att jag har dem, skulle inte klara en dag utan er.

Nej nu är det bara att ta tag i dagen och dra mig ur deppträsket.

Kram på er alla!