Här händer det inte så mycket.

Här har det inte hänt så mycket på ett tag men nu är det dags för mig att skriva lite och försöka uppdatera lite smått och gott.

Igår var jag och min kollega ute med en buss och styrde. Det blev aldrig riktigt varmt i bussen och min kollega som körde tyckte att det drog lite kallt på hennes ben. När vi till slut stannade för att kontrollera saken visade det sig att ett fönster inte gick och stänga. Men min kollega visste exakt vad vi skulle göra. Sagt och gjort så stannade vi på närmsta bensinmack och det blev ett inköp av silvertejp. Själva fönstret blev väl tejpat från insidan vid det tillfället.



Det kändes genast bättre med draget men när behovet av spolarvätska på vindrutan uppstod fungerade det inte. Vid nästa stopp öppnade vi motorhuven och då var slangen helt av. Än en gång tar kollegan fram silvertejpen och försöker laga den trasiga slangen. Det lyckades inget vidare utan det sprutade åt alla andra håll än mot vindrutan. Vi beslutar oss för att ta en fika och under tiden så funderar kollegan på hur vi ska kunna laga denna slang. Hon kom på idén med att kanske använda oss av ett sugrör.
Det fanns inget sugrör att tillgå men vi gick till bussen på inrådan av min absolut tåliga och envisa kollega, hon skulle minsann göra ett till försök, trots att jag hade gett upp för länge sedan och kommit med helt andra förslag. Men denna gång lyckades hon att laga den trasiga slangen med SILVERTEJP!! Jag är djupt imponerad av hennes dolda talanger.



Men detta är inte slutet på äventyret, åh nej! Vi ser dessutom att fönstret glepar en bra bit även på utsidan och ännu en gång tar kollegan fram den inköpta rullen och ser nu till att all kyla stannar på utsidan.



Nu minsann var vi rustade för att kunna återta resan.
Vi hade det varmt och gosigt på vägen hem. Men vid ett stopp där jag stod utanför bilen så vevar hon ner rutan och säger: det luktar så mycket avgaser i bilen, ska jag krypa under bilen med silvertejpen!! Vi skrattade gott men jag säger då det, mamma Gerd hon fixar allt!
Nu fattas det bara att vi köper in en ryggbräda och en kartong med silvertejp så vi kan rulla vidare på nya äventyr.

Tack kära kollega för en härlig och äventyrlig dag!

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0