Emmas dag!

Idag fyller mitt yngsta barnbarn Emma ett år.
Grattis mitt lilla hjärta!!




Jag ska fira mitt lilla hjärtetroll när jag åker ner i början på november. De andra firar hennes dag på lördag.
 

Glasögon.

Glasögon är ett aber för mig och jag har ett par eller några par läsglasögon plus mina gamla sedan, långt tillbaka. Nu har jag tjatat och gnällt om dessa glasögon ett bra tag. Jag kan använda mina gamla men av någon underlig anledning så räcker dessa absolut inte till när jag ska läsa. Jag provade att ha med mig mina vanliga glasögon plus läsglasögonen en dag på arbetet och det slutade med att min kollega hittade mina glasögon i frysboxen dagen därpå. Där gör dessa ingen nytta. Det händer titt och tätt att jag får leta läsglasögonen, eller rättare sagt, ganska ofta. Nej nu är det bara att göra slag i saken och fixa ETT par, en gång för alla. Då kommer dessa att sitta på plats hela dagen, förhoppningsvis.




Mina planer var att besöka en optiker i björkarnas stad vid nästa besök. Men idag fick jag nys om att en vän åker till Luleå nästa vecka för shopping och jag har turen att vara ledig. Så jag följer med för att fixa ett och annat under dagens lopp.
Dessutom har jag ett annat problem som jag har skyllt på mina barn. Varför målar de vita konstiga streck i mitt hår? Detta måste åtgärdas nu och då. Nåja... vi får se om det går att förbättra piasavakvasten på mitt huvud. Jag måste förlita mig på de som kan hjälpa mig så det var passande att även boka in ett sådant möte även denna dag.

Kanske jag blir en helt ny männsika.

Må gott och njut av livet!

Kram


Här händer det inte så mycket.

Här har det inte hänt så mycket på ett tag men nu är det dags för mig att skriva lite och försöka uppdatera lite smått och gott.

Igår var jag och min kollega ute med en buss och styrde. Det blev aldrig riktigt varmt i bussen och min kollega som körde tyckte att det drog lite kallt på hennes ben. När vi till slut stannade för att kontrollera saken visade det sig att ett fönster inte gick och stänga. Men min kollega visste exakt vad vi skulle göra. Sagt och gjort så stannade vi på närmsta bensinmack och det blev ett inköp av silvertejp. Själva fönstret blev väl tejpat från insidan vid det tillfället.



Det kändes genast bättre med draget men när behovet av spolarvätska på vindrutan uppstod fungerade det inte. Vid nästa stopp öppnade vi motorhuven och då var slangen helt av. Än en gång tar kollegan fram silvertejpen och försöker laga den trasiga slangen. Det lyckades inget vidare utan det sprutade åt alla andra håll än mot vindrutan. Vi beslutar oss för att ta en fika och under tiden så funderar kollegan på hur vi ska kunna laga denna slang. Hon kom på idén med att kanske använda oss av ett sugrör.
Det fanns inget sugrör att tillgå men vi gick till bussen på inrådan av min absolut tåliga och envisa kollega, hon skulle minsann göra ett till försök, trots att jag hade gett upp för länge sedan och kommit med helt andra förslag. Men denna gång lyckades hon att laga den trasiga slangen med SILVERTEJP!! Jag är djupt imponerad av hennes dolda talanger.



Men detta är inte slutet på äventyret, åh nej! Vi ser dessutom att fönstret glepar en bra bit även på utsidan och ännu en gång tar kollegan fram den inköpta rullen och ser nu till att all kyla stannar på utsidan.



Nu minsann var vi rustade för att kunna återta resan.
Vi hade det varmt och gosigt på vägen hem. Men vid ett stopp där jag stod utanför bilen så vevar hon ner rutan och säger: det luktar så mycket avgaser i bilen, ska jag krypa under bilen med silvertejpen!! Vi skrattade gott men jag säger då det, mamma Gerd hon fixar allt!
Nu fattas det bara att vi köper in en ryggbräda och en kartong med silvertejp så vi kan rulla vidare på nya äventyr.

Tack kära kollega för en härlig och äventyrlig dag!

Kram

RSS 2.0