Lillan är i antågande.
Idag är jag ledig, en av de få helger och lillan är nu i antågande. Mormor längtar som bara den.
Dagens tema är: det här saknar jag och det är så självklart för mig när jag skriver att jag saknar verkligen mina underbara barn och barnbarn och så klart min bästa vän Malin. Jag skulle vilja ha dem alla här i närheten men de lever sitt liv och det är som det ska.
Men nu ska jag mysa med lilla Emma hela helgen.
Dagens tema är: det här saknar jag och det är så självklart för mig när jag skriver att jag saknar verkligen mina underbara barn och barnbarn och så klart min bästa vän Malin. Jag skulle vilja ha dem alla här i närheten men de lever sitt liv och det är som det ska.
Men nu ska jag mysa med lilla Emma hela helgen.
Mina drömmar.
Det här ämnet var inte heller så svårt. Jag har massor av drömmar och kan skriva hur länge som helst om dem men det tänker jag inte göra. Mina drömmar väljer jag att hålla för mig själv men det absolut viktigaste som finns för mig i livet är mina barn/barnbarn och min högsta önskan är att det ska gå bra för dem i livet.
Älskar er!
Älskar er!
Min bästa vän!
Dagens tema är egentligen inte så svår för mig. Jag har många goda och härliga vänner som jag tycker väldigt mycket om och som jag kan prata med, men det finns bara en förutom min sambo som får veta allt och det är min allra bästa och finaste vän som alltid finns där för mig i alla lägen och det är verkligen ömsesidigt. Jag har även mina underbara systrar som jag kan prata med om allt men jag och min Malin har haft en relation som går utöver allt annat. Nog fasiken har vi varit sura på varandra men det är väldigt sällan. Vad som än händer så finns hon alltid där. Hon är mitt hjärta och min absolut bästa vän.
Vi har delat många svåra och även många glada stunder tillsammans genom livet och det kommer vi att fortsätta med så länge vi lever. Det spelar ingen roll om vi bor långt ifrån varandra så har vi ändå kontakt. Ibland är det dagligen men vissa gånger blir det någon gång i veckan. Vi ventilerar allt och jag vet att hon ger mig så kloka råd ibland. Jag har så mycket att tacka henne för här i livet. Jag klarar mig helt enkelt inte utan min Malin.
Malin, min älskade Malin!
Älskar dig min underbart godaste vän i världen!
Vi har delat många svåra och även många glada stunder tillsammans genom livet och det kommer vi att fortsätta med så länge vi lever. Det spelar ingen roll om vi bor långt ifrån varandra så har vi ändå kontakt. Ibland är det dagligen men vissa gånger blir det någon gång i veckan. Vi ventilerar allt och jag vet att hon ger mig så kloka råd ibland. Jag har så mycket att tacka henne för här i livet. Jag klarar mig helt enkelt inte utan min Malin.
Malin, min älskade Malin!
Älskar dig min underbart godaste vän i världen!
Min dag
Oj, vad ska jag nu hitta på för dagens tema, jag har många "min dag". Men det som ploppar upp i mitt huvud just när jag tänker på dagens tema är när mina älskade döttrar ville fira mamma mus födelsedag för några år sedan.
Jag hade varit borta och arbetat i Härnösand hela veckan och fyllde år på fredagen och mina tjejer ville ställa till med en halloweenfest för sin kära mor. Jag hade väl helst bara velat krypa ner i soffan och se på tv den kvällen men jag blev övertalad av flickorna. De skulle fixa all mat, dukning och dekorering inför festen så mamma mu såg till att maten var inhandlad innan jag åkte iväg för att arbeta.
Fredagen kom och jag fick sluta lite tidigare än bestämt så jag var nog hemma redan vid tre tiden. Sandra hade redan kommit hem och börjat fixa i ordning inför kvällens begivenheter. Vi hjälptes åt och allt blev klart innan gästerna kom. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans och så klart begav vi oss ut på nattclub. Men jag var nog inte den bästa partypinglan utan kände mig mest utarbetat och trött så jag smög min hemåt i min piratutstyrsel innan stängning. Men innan jag gick så konstaterade jag att mina älskade döttrar hade det trevligt på dansgolvet med massor av killar som svärmade runt dem (de var singlar på den tiden).
Tack kära döttrar för ert fixande och trixande inför mamma mus födelsedag!
Älskar er!!
Bild tagen av studio GJ Lannér
Jag hade varit borta och arbetat i Härnösand hela veckan och fyllde år på fredagen och mina tjejer ville ställa till med en halloweenfest för sin kära mor. Jag hade väl helst bara velat krypa ner i soffan och se på tv den kvällen men jag blev övertalad av flickorna. De skulle fixa all mat, dukning och dekorering inför festen så mamma mu såg till att maten var inhandlad innan jag åkte iväg för att arbeta.
Fredagen kom och jag fick sluta lite tidigare än bestämt så jag var nog hemma redan vid tre tiden. Sandra hade redan kommit hem och börjat fixa i ordning inför kvällens begivenheter. Vi hjälptes åt och allt blev klart innan gästerna kom. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans och så klart begav vi oss ut på nattclub. Men jag var nog inte den bästa partypinglan utan kände mig mest utarbetat och trött så jag smög min hemåt i min piratutstyrsel innan stängning. Men innan jag gick så konstaterade jag att mina älskade döttrar hade det trevligt på dansgolvet med massor av killar som svärmade runt dem (de var singlar på den tiden).
Tack kära döttrar för ert fixande och trixande inför mamma mus födelsedag!
Älskar er!!
Bild tagen av studio GJ Lannér
Tar det lite pö om pö...
Nu hinner jag inte riktigt med uppdateringen av den där tema-listan som jag så fint lagt ut på min blogg. Livet består just nu av det mest underbara arbete som finns. Jag trivs och njuter av varje dag och jag är verkligen glad och lycklig över det. Jag må vara lite tjatig om detta men så känns det för mig.
Snart inväntar jag att min lilla prinsessa ska komma och hälsa på sin mormor med sin kära mor och far. Det ser jag fram emot i massor. Jag hoppas det inte är så kallt när de kommer så vi kan strosa omkring med barnvagnen, eller rättare sagt så blir det väl att lill mormor får köra runt och stolt visa upp det lilla knytet. Jag längtar verkligen tills de kommer hit.
Bilden är tagen av Studio GJ Lannér
Nu är det den 8 december och dagens tema är: ett ögonblick...
Jag har så många ögonblick som jag kan skriva om men det finns ett som jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att glömma och det är när mitt älskade och äldsta barnbarn föddes. Jag hade den stora förmånen att få vara med under förlossningen. Ni må tro att mamma mu var orolig men samtidigt så lycklig. Allt gick så bra och Sandra var så otroligt duktig, ja även pappa Fredrik. Jag försökte hålla mig passiv och jag frågade flera gånger om de ville att jag skulle gå ut och vänta, men båda två ville ha mig där. Min upplevelse var att de kände sig trygga med att jag fanns där.
Jag stod vid sängen och masserade Sandras ländrygg för att lindra smärtan medan Fredrik fick stå vid andra sidan och hjälpa till med allt det andra....efter ungefär fyra timmar så var lillemans huvud ute och hans ansikte var vänt mot mig...han vred lite på huvudet och titta mig rakt in i ögonen. Jag upplevde att det ögonblicket varade hur länge som helst och mina ögon fylldes av lyckotårar och min kropp översköljdes av ett lyckorus. Jag var den som såg han först och det berättar jag ofta till honom. Det ögonblicket var bland det lyckligaste i mitt liv och jag är så glad att jag fick vara med om detta mirakel.
Jag har tyvärr inga gamla bilder på mitt kära barnbarn men här sitter han och håller sin lilla kusin Joseph.
Casper är så snäll och go, omtänksam och bara så underbar! Mormor älskar dig!
Jag älskar alla mina barnbarn lika mycket men det ögonblicket jag upplevde med honom var magiskt och det kommer det alltid att vara. Tack älskade dotter och pappa Fredrik för att jag fick vara med och uppleva detta mirakel.
Må gott alla goa!
Snart inväntar jag att min lilla prinsessa ska komma och hälsa på sin mormor med sin kära mor och far. Det ser jag fram emot i massor. Jag hoppas det inte är så kallt när de kommer så vi kan strosa omkring med barnvagnen, eller rättare sagt så blir det väl att lill mormor får köra runt och stolt visa upp det lilla knytet. Jag längtar verkligen tills de kommer hit.
Bilden är tagen av Studio GJ Lannér
Nu är det den 8 december och dagens tema är: ett ögonblick...
Jag har så många ögonblick som jag kan skriva om men det finns ett som jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att glömma och det är när mitt älskade och äldsta barnbarn föddes. Jag hade den stora förmånen att få vara med under förlossningen. Ni må tro att mamma mu var orolig men samtidigt så lycklig. Allt gick så bra och Sandra var så otroligt duktig, ja även pappa Fredrik. Jag försökte hålla mig passiv och jag frågade flera gånger om de ville att jag skulle gå ut och vänta, men båda två ville ha mig där. Min upplevelse var att de kände sig trygga med att jag fanns där.
Jag stod vid sängen och masserade Sandras ländrygg för att lindra smärtan medan Fredrik fick stå vid andra sidan och hjälpa till med allt det andra....efter ungefär fyra timmar så var lillemans huvud ute och hans ansikte var vänt mot mig...han vred lite på huvudet och titta mig rakt in i ögonen. Jag upplevde att det ögonblicket varade hur länge som helst och mina ögon fylldes av lyckotårar och min kropp översköljdes av ett lyckorus. Jag var den som såg han först och det berättar jag ofta till honom. Det ögonblicket var bland det lyckligaste i mitt liv och jag är så glad att jag fick vara med om detta mirakel.
Jag har tyvärr inga gamla bilder på mitt kära barnbarn men här sitter han och håller sin lilla kusin Joseph.
Casper är så snäll och go, omtänksam och bara så underbar! Mormor älskar dig!
Jag älskar alla mina barnbarn lika mycket men det ögonblicket jag upplevde med honom var magiskt och det kommer det alltid att vara. Tack älskade dotter och pappa Fredrik för att jag fick vara med och uppleva detta mirakel.
Må gott alla goa!
Nu ligger jag lite efter planeringen.
Nu är jag lite efter i planeringen men jag ska försöka komma ikapp.
Nästa ämne för mig att upplysa er om är mina rädslor och jag kan väl säga att jag är nog som de flesta föräldrar rädd för att mina barn ska råka illa ut på ett eller annat sätt. Ibland kan jag vakna av att ha haft mardrömmar som är riktigt hemska och som jag upplever ibland som verkliga, men tack och lov så är det endast drömmar.
En rädsla som jag har det ganska jobbigt med är spindlar. Jag har spindelfobier och jag kan bli helt hysterisk om jag ser en spindel i lägenheten. Den måste ut med vilka medel som helst och jag har det väldigt jobbigt med att själv ta ihjäl dessa varelser, men jag gör det om jag måste. Det är ganska synd om dem om de befinner sig i min närhet.
Varför jag har den rädslan ska jag förklara för er som inte vet. En dag när jag kanske var i fem års ålder så lurade min kära storebror och hans kompis Tomas ut mig i skogen. De klädde av mig naken och band fast mig vid ett träd. De hade samlat spindlar i en burk som de så snällt satte på min nakna kropp. Jag skrek som en galning och mamma hörde mig och kom farandes in i skogen och befriade mig från dessa hemska varelser.
Ja det var ju ett pojkstreck från killarnas sida fast nog så väl elakt, eller hur?
Nästa ämne för mig att upplysa er om är mina rädslor och jag kan väl säga att jag är nog som de flesta föräldrar rädd för att mina barn ska råka illa ut på ett eller annat sätt. Ibland kan jag vakna av att ha haft mardrömmar som är riktigt hemska och som jag upplever ibland som verkliga, men tack och lov så är det endast drömmar.
En rädsla som jag har det ganska jobbigt med är spindlar. Jag har spindelfobier och jag kan bli helt hysterisk om jag ser en spindel i lägenheten. Den måste ut med vilka medel som helst och jag har det väldigt jobbigt med att själv ta ihjäl dessa varelser, men jag gör det om jag måste. Det är ganska synd om dem om de befinner sig i min närhet.
Varför jag har den rädslan ska jag förklara för er som inte vet. En dag när jag kanske var i fem års ålder så lurade min kära storebror och hans kompis Tomas ut mig i skogen. De klädde av mig naken och band fast mig vid ett träd. De hade samlat spindlar i en burk som de så snällt satte på min nakna kropp. Jag skrek som en galning och mamma hörde mig och kom farandes in i skogen och befriade mig från dessa hemska varelser.
Ja det var ju ett pojkstreck från killarnas sida fast nog så väl elakt, eller hur?
Dålig på att uppdatera..
Jag är så hemskt dålig på att uppdatera mig här på bloggen men jag ska göra ett försök igen! Men jag har fått lite tips av en bloggvän om något att skriva om varje dag. Nu är jag lite sen med detta eftersom jag skulle ha börjat med det den 1/12 men vad gör det...
Dag 01 – Vem är jag? Basic fakta liksom.
Dag 02 – En sak ni inte vet om mig.
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina rädslor
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Min första kärlek
Dag 11 – Min dag
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Min favoritplats
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Mina ambitioner
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Ett sista ögonblick
Nu är det den 3/12 och jag ska skriva lite om mina föräldrar.
Min kära mor och far ligger begravda här på Jokkmokks kyrkogård. Jag är där lite nu och då för att tända ett ljus eller två. Min kära syster Kikki är den som fixar och ordnar allt vad gäller gravvård och jag har lovat mig själv att bli bättre på att hjälpa till med den biten.
Min kära mor och far har satt sina spår i mitt liv, precis som alla föräldrar gör. Det jag har lärt mig av dem är att alltid ha en dörr öppen och en hjälpande hand för den som behöver det.
Vila i frid kära mor och far.
Dag 01 – Vem är jag? Basic fakta liksom.
Dag 02 – En sak ni inte vet om mig.
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina rädslor
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Min första kärlek
Dag 11 – Min dag
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Min favoritplats
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Mina ambitioner
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Ett sista ögonblick
Nu är det den 3/12 och jag ska skriva lite om mina föräldrar.
Min kära mor och far ligger begravda här på Jokkmokks kyrkogård. Jag är där lite nu och då för att tända ett ljus eller två. Min kära syster Kikki är den som fixar och ordnar allt vad gäller gravvård och jag har lovat mig själv att bli bättre på att hjälpa till med den biten.
Min kära mor och far har satt sina spår i mitt liv, precis som alla föräldrar gör. Det jag har lärt mig av dem är att alltid ha en dörr öppen och en hjälpande hand för den som behöver det.
Vila i frid kära mor och far.
